Våra branschkollegor Bulldozer i Karlstad fick uppdraget att ta fram en logotyp för platsvarumärket Ludvika. Alltså inte organisationen Ludvika kommun, utan platsen.

Vadå? Kanske du tänker.

Jo, tänk dig att du ska få människor att vilja flytta till Ludvika. Då är det inte kommunen som marknadsförs, utan platsen. Eller hur? Och för sådant material, förutom idéer och content, behövs en avsändare. Därav logotypbehovet vilket presenterades på detta sätt (klicka här).

I Sveriges Radio P4 Dalarna blev jag ombedd att kommentera detta. Men jag tänkte att jag kan kommentera det även i vår blogg. Länk till radioinslaget finner du längre ned.

Nu är det ju ändå kommunen med och betalar för arbetet, tillsamman med ortens stora och internationella arbetsgivare Hitachi. Och ”kalaset” har kostat strax under en halv miljon kronor, varav 60% betalas av kommunen.

Varför det? Kan inte en kvarts miljon användas bättre? Det finns många hål att täppa till i en kommuns verksamhet.

Mnja, frågan är faktiskt om den kan användas bättre? För i grunden handlar det om att, med olika komponenter, locka inte bara enstaka människor, utan förmå hela familjer att flytta till Ludvika. Och dessa kan komma från andra delar i Sverige, kontinenten, men likväl från Asien, mellanöstern eller varför inte Sydamerika?

Vad händer annars?

Lyckas man inte med detta kommer Hitachi vara tvungna att lämna Ludvika. Jag behöver knappast förklara vad det skulle innebära för kommunen och dess verksamhet.

Nu börjar således värdet för en unik och ganska exotisk logotyp skönjas. Vi pratar om miljarder kronor som står på spel, där logotypen spelar en inte oansenlig roll.

I detta har Bulldozer gjort ett utmärkt arbete. Logotypen diskuteras livligt här i Dalarna. I ren ”mediayta” har den givit mångdubbelt värde tillbaka redan nu.

Hur står sig Ludvikas logga rent grafiskt då?

Många invänder att den kan vara svårläst och kanske till och med ful. Skönhet och lättlästhet är dock inte viktiga kriterium för den här identiteten.

Men det unika är det. För Ludvika är inte känt för att vara sig bildskönt eller lättläst – men definitivt unikt.

Här kan du för inslaget med mig i Sveriges Radio P4 Dalarna – klicka här!